Bo föddes 1955 i en arbetarfamilj i Gävle. Pappa var snickare på dagarna och jobbade som nattvakt samt delade ut Gefle Dagblad på nätterna. Han dog i prostatacancer vid 60 års ålder. Mamma var fabriksarbeterska och hon födde sju barn innan hon dog i bröstcancer vid 43 års ålder.

 

Bosse upplever familjen som dysfunktionell. Hans berättelse skildrar hur ett barn som växer upp i en familj kan påverkas när barnet inte får de fundamentala, normala känslomässiga behoven uppfyllda. Bosse har valt att inte bli ett offer för sin barndom. Hur han lyckats med detta är en väsentlig del av föreläsningen. Genom sin berättelse kan han bringa hopp till människor som känner igen sig. Det går alltid att göra något åt det – oavsett när i livet.

 

Bosse har inte någon diagnos i klinisk mening. Hans känslomässiga sår har följt honom genom livet. Det har påverkat honom så att han känt sig annorlunda, utanför, ensam och defekt. Idag upplever han inte det på samma sätt även om det finns kvar i honom. Som en reaktion på de känslomässiga såren utvecklade Bosse överlevnadsstrategier för att ändå kunna vara med i sociala sammanhang. Han var livrädd för att inte vara omtyckt och att inte få vara med. Han utvecklade beteenden för att slippa komma i kontakt med de obehagliga känslorna. Han använde idrottande och humor som sätt att försöka må bra. Mantrat han levde under var ”Man ska vara stor stark och vacker samt käka taggtråd, bita ihop och inte vara till besvär”. Det fick omgivningen att tro att allt var bra. Men inombords var det jobbigt!

 

Efter årskurs 9 tog Bosse värvning och blev officer i Flygvapnet. 19 år senare sade han upp sig och startade en ny karriär. Det blev vändpunkten i hans liv. Ni får ta del av hans tid i Flygvapnet, som var på gott och ont. Tiden i flygvapnet ledde fram till en andra civil karriär. Han berättar hur han med skräckblandad förtjusning gav sig in i en helt ny värld som visade sig göra honom mycket gott. En lång period av personlig utveckling följde. Han behövde komma på vad det var som skavde i honom. Efter tiden i Flygvapnet utbildade han sig till organisationskonsult på gestaltterapeutisk grund och sedermera till terapeut (KBT och ACT)

 

Idag mår Bo bra och är pensionär. Han lever ett rikt liv med sin familj och de fyra barnbarnen. Bo är aktiv i sin snickarbod och i sin trädgård samt aktiv i föreningslivet. Han har varit ordförande för Frisk & Fri – Riksföreningen mot ätstörningar i Gävleborg i 12 år. Nu är Bo seniorambassadör och ordförande i Hjärnkoll Gävleborg där han i de två rollerna vill påverka samhällets syn på psykisk ohälsa – till det bättre!