Under den starka trygga ytan, som har fixat familj och jobb i alla år, fanns en sårbarhet som Åsa inte visade.
Åsa växte upp på 60- och 70-talen i en liten bruksort i Hälsingland. Det var en tid utan fasta regler. Som storasyster skulle Åsa sköta sig föredömligt. Under dessa förhållanden utvecklade Åsa överlevnadsstrategier.
Åsa har alltid haft en känsla av att vara fel. Utan att förstå var känslan kommit ifrån. Den har bara alltid funnits där. Åsa har under sin uppväxt känt en saknad efter svar. En av strategierna att hantera detta var att utveckla kontrollbehov och prestera bra i alla sammanhang. Att göra fel skulle bekräfta känslan av att vara fel.
Åsa har haft familj med barn från ung ålder. Åsa har jobbat i hela sitt liv och det har fungerat bra.
Åsa kände igen sig i beskrivningen av HSP (Högkänslig personlighet). Åsas psykiska ohälsa har visat sig i form av ångest, oftast på nätterna. Mycket grubblerier om vad som har sagts och vad som inte har sagts, varför och hur.
Åsa var med om en trafikolycka där en person avled. I sorgeprocessen efter olyckan kom Åsas skamproblematik upp till ytan. Åsas inre styrka har gjort det svårare för henne att visa sig sårbar. Sårbarheten som nu kom upp till ytan för en påbörjan av bearbetning av skamproblematiken. Sedan hittade Åsa ACA (Ett 12-stegsprogam för Vuxna barn till alkoholister och från andra dysfunktionella familjer) och började jobba med dessa steg.
En tid senare utsattes Åsa för vuxenmobbning som gjorde Åsa nedtryckt och uppgiven. Åsa ställdes inför ett vägskäl, antingen skulle hon ta sitt liv eller så skulle hon välja att leva vidare. Åsa valde livet och gav sig ut på en drömresa jorden runt, hon var borta i 3 månader.
Idag lever Åsa ett liv i sinnesro. Hon har sagt upp ett fast jobb och jobbar som timanställd närmare hemmet. Hon har köpt hus och tillåter inte rädslor att styra hennes liv idag.
